Hem

Louise Holm

Varmt välkommen

 

Jag har kastat loss och gett mig ut på okänt vatten. Är egenföretagare, sedan en tid tillbaka på heltid. Spännande och lite skrämmande, med många möjligheter. Den här sidan är tänkt som en plats för tankar, för idéer och händelser, för evenemang och tävlingar. För alla kommande möjligheter.

Beställ min bok

Här gör du din beställning

 

Kram

Louise

 

*******

 

 

Oj så roligt och viktigt!

2017-05-18

Det blev en riktigt mäktig och bra dag igår. Sandra och jag åkte tidigt på morgonen mot Norrköping. Det var dags för föreläsning igen; Utbildningsdag med Hjärnkraft.

 

Det är så mysigt att träffa gänget där. Stämningen är varm och alla visar så stort hjärta och omtanke.

Lokalen var fantastisk, med gott om plats och ett perfekt ljud.

 

 

 

 

 

Drygt 140 personer satt i lokalen och Sandra och jag slog oss ner för att höra på föreläsare innan det var dags för oss att äntra scenen. Rita Ehrenfors är helt fantastisk att lyssna på. Hennes föreläsning trollbinder och engagerar och publiken är med i en dialog. Detsamma gäller för Marie Lindgren, Sandras underbara överläkare från Linköping, som pratade efter oss.

 

 

Efter lunch var det dags för Sandra och mig. Vi var lite pirriga när vi väntade på att alla skulle sätta sig ner, lite pirriga så där som man måste vara. Vi körde igång och både Sandra och jag sa efteråt att det var det bästa vi någonsin har gjort. Samspelet mellan oss och alla som lyssnade kändes makalöst. Trots att ingen sa någonting hade vi en interaktion och en närhet. Mitt i allt fick vi en spontan applåd och många både skrattade och grät. Även mina tårar kom under den allra sista delen eftersom den alltid berör mig så oerhört djupt.

 

 

När vi var klara var det en äldre man som räckte upp handen och frågade med gråten i rösten om det var ok att komma fram och krama oss. Oj, vad det kändes bra då. Det var så många som kom och gjorde just det, kramade oss och sa att det hade varit bland det bästa som de hade lyssnat på. Alldeles omtumlade och lyckliga åkte vi så småningom hemåt senare på kvällen.

 

Jag fick två sms: ”Tack för en superbra föreläsning, otroligt intressant och gripande!” och ”Tack för en fantastisk rörande och intressant föreläsning idag.”

 

All positiv feedback gör både mig och Sandra så glada och vi kommer nog leva i ett litet lyckorus ett bra tag framöver. Vi vet att vårt budskap är viktigt och en sådan här dag gör att vi verkligen känner det också.

 

Tack alla!

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Bara med på vårt pass?

2017-05-09

Hjärnkrafts utbildningsdag i Norrköping närmar sig och det är VÄLDIGT många

som har anmält sig. Superkul!!!

 

Sandra och jag startar klockan 13.50, direkt efter lunchen.

 

 

Om du vill vara med på eftermiddagen eller bara vill lyssna på Sandra och mig så går det jättebra. Säg till mig så gör jag en separat deltagarlista.

Sandras fantastiska överläkare från Linköping pratar direkt efter oss, så lyssna gärna på henne också.

 

Priset för att vara med bara på eftermiddagen blir 200:- inklusive fika.

 

Vi kanske ses den 17 maj?

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Utbildningsdag i Norrköping

2017-05-08

Den 17 maj börjar närma sig med stormsteg och Sandra och jag håller på att planera vårt pass för fullt. Upplägget blir ungefär detsamma som i mars på Valjeviken, med vissa justeringar då vi får något mindre tid. Vi ska även förfina vissa delar och hoppas att alla som lyssnar på oss ska bli nöjda.

Sandras fantastiska överläkare från Linköping kommer också att vara med och prata efter oss. Det ska bli så otroligt roligt att få träffa henne igen.

 

Jag har fått förfrågan om att bara vara med och lyssna på Sandra och mig. Det går jättebra!

Priset för att vara med bara på eftermiddagen blir 200:- inklusive fika. Säg till om du kommer så säger jag till hur du ska betala. Per-Erik på Hjärnkraft vill att jag upprättar den deltagarlistan.

 

Vi kanske ses den 17 maj?

 

Kram

Louise

 

 

 

 

*******

 

 

 

Succé!!!

2017-04-25

Jag kan inte beskriva det på ett annat sätt.

 

Onsdagen den 22 mars åkte Sandra och jag nästan 50 mil söderut. Med lite stopp på vägen tog det oss nära åtta timmar – åtta väldigt mysiga timmar med mycket prat och skratt.

 

 

Väl framme vid Valjevikens folkhögskola kunde vi lasta ut all packning och jisses, det såg ut som om vi tänkte stanna flera veckor.

 

 

Sandra hade med sig både rullstolen och rullatorn samt flera stora kuddar för att ha sin opererade fot i högläge. Till det kom hennes klädväska. Jag hade min klädväska, en datorväska, en stor rullväska med böcker och en stor rullväska med alla saker som vi visade upp. Det var tur att vi hade stor bil att åka i.

 

Efter en väldigt mysig kvällsmat tillsammans med de andra som kom långväga ifrån, la vi oss och pratade på vårt rum.

 

Kvart i sju ringde klockan. Klockan nio var det dags – äntligen!

Per-Erik Nilsson, Utbildningsansvarig från Hjärnkraft startade, sen fortsatte Johan Beckman förbundssekreterare Hjärnkraft och därefter Eric Sandström, rektor på Valjevikens folkhögskola. Sen var det vår tur.

 

 

Det var en stor sal och någonstans mellan nittio och hundra personer. Jag hade mikrofonmygga och Sandra höll sin mikrofon i handen. Vi hade en hel del teknikstrul men det spelade ingen som helst roll. Det blev succé! Sandra sa efteråt att hon hade haft roligt och det syntes på henne att hon faktiskt trivdes där, längst fram framför alla andra och berättandes sin historia. Hon var så proffsig när hon höll micken vid munnen och vände sig mot alla som satt och lyssnade på henne.

Jag är så grymt imponerad och stolt över henne. Vi var överrens om att vi varit grymma båda två.

 

Det var så många som kom fram till oss och kramade om oss efteråt. De tackade för att vi varit där och tackade för att vi berättat vår historia. När jag sprang ut och packade vår bil med alla sakerna kom en ung kille fram till mig. Han sa att han bara måste få krama om mig och tacka. Han fyllde tjugotre år den dagen och sa att detta var den bästa födelsedagspresent han bara kunde ha fått. Sen gick vi tillbaka in till Sandra och han frågade om han fick krama om henne också. Jag blev så rörd och glad över hans ord. Hans och alla andras! Det var en så otrolig varm och kärleksfull stämning mellan oss och alla åhörare. De lyssnade och reagerade direkt på allt vi berättade. En riktigt mäktig upplevelse.

 

Upprymda och lyckliga satte vi oss i bilen efter lunchen och åkte de nära femtio milen hemåt igen. Vi var överrens om att vi ville göra om detta många, många gånger till.

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Äntligen!!!!

2017-03-08

Äntligen är reportaget i Hemmets Veckorevyn publicerat. Det blev så otroligt bra

och Sandra är så vacker på bilderna.

På en av bilderna sitter vi utanför hennes lägenhet. Det skulle föreställa varmt och

vår men var så isande kallt att vi hade väldigt svårt att inte huttra framför fotografen.

 

 

Jag känner mig så glad och lycklig för att de ville skriva om hennes makalösa

rehabilitering och tuffa väg tillbaka igen, från pessimistisk prognos och diagnos

som grönsak, fram till idag.

 

Jag är så stolt över att vara hennes mamma

 

Kram

Louise

 

Bilderna från reportaget i Hemmets veckotidning nr 11, 7 mars 2017 samt från

http://www.hemmets.se/sandra-efter-krocken-jag-har-fatt-lara-mig-allt-pa-nytt/

 

 

 

*******

 

 

 

Snart drar vi söderut!

2017-02-24

 

Sandra och jag håller på att förbereder oss för fullt. Det ska bli otroligt kul – och väldigt viktigt – att få sprida vår kunskap och erfarenhet från de tre senaste åren.

 

Sandra är ju en inspirationskälla för alla; hur tufft det än verkar vara är det aldrig kört!

 

 

Utdrag ur hennes presentation i inbjudan:

Hon vill sprida kunskapen om konsekvenser av en traumatisk hjärnskada. Hon berättar om vägen tillbaka efter en allvarlig trafikolycka, från diagnosen Vegetativt tillstånd och fram till idag. Hon vill visa för andra att det går att komma tillbaka till livet igen, trots att det direkt efter olyckan verkade svårt. Det gäller att vara envis och ha rätt inställning.

Föreläser om: Konsekvenser efter en allvarlig trafikolycka med förvärvad hjärnskada och vägen tillbaka till livet igen.

 

Jag ska prata om betydelsen av att vara engagerad som anhörig; hur viktigt inställningen, närvaron och ifrågasättandet är.

 

Utdrag ur min presentation i inbjudan:

Författare och anhörig, som berättar om hur viktiga anhöriga är efter en plötslig traumatisk hjärnskada. Louise berättar om den långa och tuffa resan efter en trafikolycka då hennes dotter blev allvarligt hjärnskadad och initialt uträknad av läkare, som ställde en pessimistisk prognos. Efter några månader kom dottern till en rehabiliteringsavdelning vilket medförde en lång kamp, en kamp för överlevnad och återhämtning, mot invalidisering och inkompetens.

Föreläser om: Anhörigas betydelse efter en traumatisk hjärnskada, vikten av att aldrig ge upp samt ställa krav på korrekt vård.

 

 

Den 22 mars åker vi söderut i Sverige, till Valjeviken i Sölvesborg

 

Det är Hjärnkraft som arrangerar en utbildningsdag och vi ska vara med och berätta om våra erfarenheter efter en traumatisk hjärnskada och resan fram till idag.

Du hittar mer info, program och inbjudan på http://hjarnkraft.se/

 

Vi kanske ses där?

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Bubblande glad och frustrerande ilsken

2017-02-08

 

Den 3 november opererades Sandra av en (två) fantastisk läkare i Motala, ortopedspecialister. Eftersom det var en komplicerad operation var det två specialistläkare på plats under hela operationen.

Operationen blev lyckad och hon har plötsligt fått förutsättningar att kunna gå igen. Läkaren sa att ”det är en ortopedisk rättighet – inte bara mänsklig rättighet – att kunna sätta ner hälen i marken”. Det har hon inte kunnat göra på tre år utan fått gå på tå, vilket gjort det svårt för henne att återfå balansen.

 

Jag har fått tillåtelse av Sandra att lägga upp hennes röntgenbilder, de till höger är innan operationen och de till vänster är efter. Det syns så tydligt att foten var helt missformad; både snedvriden och spetsfot.

De kapade hennes skelett, vadbenet, och satte in en stor metallplatta. När jag tittar på bilderna kan jag verkligen förstå varför hon hade så fruktansvärt ont.

 

Vi var båda så bubblande glada när vi lämnade Motala efter den sista kontrollen.

 

Däremot är jag så frustrerande ilsken över att hon överhuvudtaget behövde genomlida operationen och smärtan efter den. Läkaren i Motala menade att det är allmänt känt att en fot snabbt missformas utan åtgärd, om en person blir sängliggande. Trots det nonchalerade REHABILITERINGS-avdelningen hennes fot och skickade henne inte ens till ortopedavdelningen i Nyköping. Läkaren i Motala menade att det är en av grundorsakerna till problemet.

 

Till och med jag känner faktiskt till att fötter är känsliga och lätt blir missformade. Hur är det med er som läser detta? Känner ni till det?

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Recenion av min bok

2017-01-12

 

Jag blir alltid så glad och stolt när någon säger någonting bra om min bok. Dess innehålla är så viktigt att sprida.

Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft har läst min bok och skriver följande om den:

 

 

"Louise Holm har skrivit en angelägen och läsvärd bok om dotterns svåra hjärnskada efter en bilkrasch, för att ge andra inspiration och livskraft.

 

Boken är skriven i dagboksform och läsarna får i kronologisk ordning ta del av familjens oro och sorg efter en bilolycka då dottern blir svårt hjärnskadad och vad som händer henne under ett år efter skadan. I det akuta skedet blir de timslånga resorna i bil till Akademiska sjukhuset i Uppsala en ventil för de anhöriga. Författaren beskriver hur hon kämpar för att dottern ska få en plats för rehabilitering i Linköping och hur tufft det känns eftersom de tillhör ett annat landsting där det inte finns samma erfarenhet av att ta hand om och rehabilitera patienter med så pass svåra hjärnskador.

 

Det är en berättelse som många anhöriga och närstående inom Hjärnkraft känner igen. Hur svårt det kan vara med alla tusen och en saker som måste påpekas eller kommas ihåg av familjen, i boken ofta mamman, till exempel att dottern måste få hjälp att rensa slem (vilket endast få kunde göra på rehabiliteringsavdelningen i Nyköping), att vända sig, att röra musklerna och att slangar måste bandageras så att inte dottern råkar slita ut dem, med mera, med mera. När väl alla instruktioner skrivits upp och fästs upp i rummet, blir de så småningom så många att ingen läser dem.

Det finns också mycket glädje i boken som när dottern slår upp ögonen, eller kan svara genom att trycka mammans hand.

 

Allra mest vittnar boken om hur samordningen brister runt personer med förvärvad hjärnskada och hur mycket som hänger på anhöriga eller närstående. Louise Holm

menar att hennes dotter troligen inte hade överlevt om hon inte först kommit till Linköping där det fanns kompetens och erfarenhet av att vårda och rehabilitera personer med allvarliga hjärnskador.

För att inte förstöra läsningen avslöjas inte här hur det går för dottern men vi hoppas få följa hennes fortsatta livsresa i framtiden."

 

Recensionen hittar du även här, i deras medlemstidning på sidan 34

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Föreläsning i Linköping

2016-12-28

 

Innan jul åkte Sandra och jag till Linköping. Vi var inbjudna att föreläsa på kursen

”Fysioterapi vid neurologisk funktionsnedsättning” vid Linköpings universitet.

 

Väl förberedda packade vi in oss i bilen på morgonen tillsammans med en av Sandras

personliga assistenter. Vi började med lunch och kaffe, innan vi tog hissen upp till föreläsningsrummet.

 

Den underbara överläkaren som ansvarade för Sandra när hon var i Linköping 2014, var

också med och inledde vårt gemensamma pass. Hon beskrev bland annat medicinskt vad

som hade hänt med Sandras hjärna efter krocken, vilka olika typer av medvetandegrader

det finns samt de olika förbättringsvägar som patienter genomgår efter sin skada.

Det är ett starkt pass och överläkaren har sedan hösten 2014 alltid använt Sandra som patientexempel under sina föreläsningar. Nu blev det extra starkt eftersom Sandra faktiskt

fanns i rummet under hennes föredrag.

 

Efter överläkaren var det en fysioterapeuts/sjukgymnasts tur. Det var dessa två kvinnor som

låg bakom det program som numera finns i Linköping och som Sandra fick genomgå de

fem veckor som hon tillbringade där 2014.

Sjukgymnasten gick igenom vikten av att omedelbart mobiliseras, röra på sig. Förr trodde

man ju att patienter mådde bäst att stillhet, men nu vet man bättre.

Det häftiga är att jag känner igen allt som hon berättar, som Sandra genomgick både under

tiden hon var i Linköping och även sedan hon flyttat därifrån.

 

Efter dessa två, var det vår tur. Mycket av det vi pratade om finns beskrivet i min bok, men

vi valde enbart det positiva och utgick ifrån de personser som betytt så mycket för Sandras tillfrisknande; min barndomsvän, överläkaren i Linköping, den fantastiska undersköterkan

i Nyköping och många fler.

Både Sandra och jag fick tårar i ögonen – liksom de flesta av åhörarna.

 

Det är starkt att prata om olyckan och allt som hände efter den, men viktigt. Viktigt att

alla inom vården vet och förstår att det inte är kört för en person som drabbas av

en traumatisk hjärnskada. Det kan gå bra!

Det är Sandra ett underbart levande bevis på.

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Julklappstips

2016-12-08

 

Ge bort en läsvärd upplevele i jul!

 

 

Den kommer att beröra och sätta avtryck

 

Beställ den här

 

 

*******

 

 

 

Den katastrofala kraschen

Vår resa från randen av avgrunden

 

Boken handlar om mina upplevelser och vad jag och andra har gjort. Den handlar om livet efter min dotters trafikolycka, om hennes allvarliga hjärnskada och om hennes mirakulösa väg tillbaka. Initialt fick hon den allra bästa vård som går att få, men efter några månader kom hon till en sjukvårdsavdelning som inte kunde ta hand om henne på rätt sätt, vilket medförde en kamp för överlevnad och återhämtning, mot invalidisering och inkompetens.

 

Den handlar även om värdefull andlig hjälp och guidning.

 

Jag vill att den ska:

- Vara en inspiration och ett stöd

- Visa vikten av rätt vård

- Visa att ingenting är omöjligt.

 

 

För många år sedan läste jag en dikt som kom att påverka mig mycket och fortfarande gör. Det är Ulf Nilssons ”Snäckan”. Den handlar om en liten pojke som går på en strand tillsammans med sin pappa. Pappan lämnar pojken för att motionera på stranden. När pappan kommer tillbaka ser han att pojken kastar tillbaka snäckor i havet som har spolats i land under natten. Pappan ser att det är meningslöst. Snäckorna är många och pojken kan inte rädda alla. Pojken ser annorlunda på det. Han ser den individuella snäckan, att det är just den som han hjälper tillbaka till livet.

 

Om jag med den här boken kan hjälpa en enda att förstå att det är vår egen inställning som är avgörande för vad vi kan klara av, eller att en enda får bra vård, eller att en enda blir inspirerad på sin egen resa, då är den värd att skrivas.

 

Ingenting är omöjligt hur svårt det än kan te sig initialt. Jag har alltid haft livsinställningen att allt går att lösa om vi fokuserar på vårt mål istället för på hinder och problem.

 

Jag vill visa det i denna bok och verkligen bevisa att vår inställning gör skillnad. Om vi ska lyckas hänger på tron på oss själva, vår egen förmåga och vårt agerande. Min förhoppning är att min berättelse kan påverka andra.

 

Min dotters överläkare sa: ”Din dotter är ett levande bevis på att det inte är kört, trots att det verkar vara det från början.”

 

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

En lyckad bokmässa

2016-10-10

Nu har jag börjat smälta alla fantastiska intryck och möten på årets bokmässa i

Göteborg. Så många härliga besökare och så mycket värme och skratt i vår

monter.

 

 

 

Tack för denna gång Göteborg!

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

En riktig hjälte

2016-09-01

Redan direkt efter Sandras olycka sa vi alltid ”Ja” när någon frågade om vi ville vara med i

olika forskningsstudier. Förutsättningen var att Sandra skulle vara anonym och inte på något

sätt komma till skada. Allt sedan Sandra väl kommit till medvetandet igen, har hon haft samma inställning.

 

Motivet till att vi sagt ja, har alltid varit att vi vill hjälpa andra. Kan en enda person få det bättre

tack vare oss, är det värt det. Det är en av anledningarna till att jag skrivit boken Den

katastrofala kraschen – att kunna stödja, stötta och hjälpa andra och visa att ingenting är

omöjligt.

I söndags eftermiddag skjutsade jag Sandra till Uppsala. Hon och en av hennes tjejer

spenderade natten på hotell för att kunna vara på Uppsala Akademiska sjukhus tidigt

på måndagsmorgonen.

För någon månad sedan fick hon frågan om hon kunde vara med i ytterligare en studie

i forskningssyfte. Hon är en av ungefär fjorton personer per år i Sverige som drabbas av

mycket allvarliga hjärnblödningar. De ville följa upp henne, för att kunna förstå varför det har

gått så bra för just henne. Varför inte hon är kvar i ett vegetativt tillstånd, eller kvar i ett

minimalt medvetandetillstånd.

 

Bild lånad från Akademiska.se

 

Undersökningen var varken smärtfri eller lindrig!

Utan någon som helst egen vinning, annat än ett stort tack, utsatte hon sig för en påfrestande

dag. Två gånger låg hon blickstilla i en stor röntgen. En av gångerna började hon röra på sin

ena fot, men blev omedelbart ombedd att ligga helt stilla – under en hel timme per röntgenomgång.

 

Hon lät dem även ta ett ryggmärgsprov.

Det innebar att läkaren stack in en STOR nål mellan två av hennes kotor i ländryggen.

Hon fick lokalbedövning men kände ändå när nålspetsen trängde in genom huden i

ryggen. Pedagogiskt nog hade de inte visat nålen för henne innan provtagningen och efteråt

hade hon blivit förskräckt när hon fått syn på den. Det var inte en vanlig liten spruta, den hade

varit enorm.

 

Bild lånad från Läkartidningen.se

 

Hon fick ett stort blåmärke efter sprutan och har fortfarande ont i sin rygg.

 

 

 

Jag är så otroligt ödmjukt imponerad av Sandra, hon är en riktig hjälte! Totalt

oegoistiskt och utan att få någonting tillbaka, utan bara för att kunna hjälpa andra.

En underbar hjälpande kämpe!

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Ny trafikolycka!

2016-08-07

Trafikolyckan för två och ett halvt år sedan förändrade våra liv. Det höll på att

hända igen. ”Sandra” åkte hem från badstranden med färdtjänsten. Någon

kilometer från hemmet fanns det en fågel på vägen. Chauffören bromsade men

istället för att flytta på sig, flög fågeln rakt mot bilen. Han tvingades tvärbromsa

för att inte köra på den.

 

Resultatet av denna tvära inbromsning blev att Sandra handlöst slungades ur sin

rullstol och landade på knä på golvet. Hon satt nära ett framförvarande säte,

så det trånga utrymmet mellan hennes rullstol och sätet gjorde att hennes knän hamnade i en onaturlig vinkel. Hon hade dessutom fotplattor på rullstolen där

fötterna fastnade. Kraften i inbromsningen gjorde även att hennes huvud

slungades framåt och in i det framförvarande sätets ryggstöd.

 

Sandra skrek högt av smärta. Chauffören stannade bilen, kopplade loss sitt säkerhetsbälte, rusade bakåt i bilen och lyfte upp henne i rullstolen igen.

Därefter visade han att det mittersta säkerhetsbältet runt rullstolen inte hade

hjälpt henne utan inneburit att hon i praktiken suttit obältad, trots att han hade

spänt fast bältena på samma sätt som alla chaufförerna alltid gjorde. Bilen

saknade alltså fungerande säkerhetsbälten, trots att detta är ett krav enligt

svensk lagstiftning.

 

Verksamhetschefen på Nyköpings kommun uppfattade allvaret i olyckan och

agerade därefter. Även Trafikförsörjningschefen på Sörmlandstrafiken uppfattade allvaret i olyckan och agerade därefter.

 

Tuwa Specialtransporter bad varken om ursäkt eller uppfattade allvaret av olyckan

som de hade orsakat. De skulle ha ringt till mig under fredagen den 29 juli. När

de inte hade ringt till mig (förutom ett misslyckat försök) fem dagar senare

ringde jag själv upp dem. En mycket oengagerad man informerade mig om att

de hade kommit fram till att det var chauffören som hade gjort fel. Mannen menade

att chauffören inte hade använt de säkerhetsbälten som fanns i bilen på rätt sätt.

Jag påpekade att det måste innebära att Tuwa Specialtransporter inte hade

instruerat sina chaufförer i hur de korrekt ska använda säkerhetsbältena. Mannen

höll med om detta och sa att en massiv utbildningsinsatts kommer att genomföras

och vara klar senast i augusti. Min personliga känsla var att detta initierades under

vårt samtal och frågan är om det verkligen kommer att genomföras.

 

När en rullstolsburen person åker färdtjänst så som Sandra gjorde, kan de nu

riskera att förolyckas vid en kollision eller kraftig inbromsning. Sandra åkte i cirka

30 km/h, men vad hade hänt om farten istället hade varit 70-90-110km/h?

Vad hade hänt om passageraren istället hade varit äldre och benskör?

 

Sandra kommer aldrig mer att sitta kvar i sin rullstol när hon åker färdtjänst.

Hon kommer att flytta över till ett vanligt säte, med vanliga säkerhetsbälten. Hon

mår nu fysiskt bra, med undantag av ett värkande knä. Däremot slungades

hon i tankarna tillbaka till sin svåra olycka för två och ett halvt år sedan.

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

En underbar kämpe!

2016-06-28

Vi åkte till Linköping för en bedömning av hennes fot eftersom hon har stora

problem med spasticitet.

 

Vad är då det? Orsaken är skadan i det centrala nervsystemet som innebär

spända och stela muskler. Foten har blivit sned, inåtpekande, och när hon

anstränger den ökar muskelspänningen alltmer, den värker och får spasmiska ryckningar. De har behandlat den genom daglig tänjning av foten,

sjukgymnastik och sprutor var tredje månad med Botulinumtoxin.

 

Många tar Botox i ansiktet, Sandra tar det i foten. Det har inte hjälpt så till

slut krävde vi att få åka till Linköping igen, för en ny bedömning. Ni som har

läst boken vet att vi har enormt förtroende för Linköpings universitetssjukhus

och ni vet även att min dotter inte heter Sandra men inte vill att jag

skriver hennes riktiga namn. Därför heter hon alltid Sandra på denna sida.

 

När vi tidigare besökte avdelningen (där hon vårdats under fem veckor 2014)

kom hon överrens med överläkaren om att nästa gång hon kom dit, skulle

hon gå istället för att åka rullstol. Hon gjorde så!

Sjukhuset är enormt och det var låååångt att gå, ändå bet hon ihop

och gick.

 

Hon hade sin fotskena på sig och gick med sin stora rullator.

 

Först gick vi fel och till den gamla avdelningsplaceringen, men de hade

flyttat till nyrenoverade lokaler i ett annat hus. Efter undersökningen gick vi

genom de långa gångarna till restaurangen och därefter tillbaka till bilen.

 

Vi var två som var med och båda frågade om vi skulle hämta en rullstol till

henne. Flera gånger …

 

Hon hade så fruktansvärt ont men när jag såg hennes blick tystnade jag.

Hon hade bestämt sig för att gå själv hela vägen och skulle inte förnedra sig

genom att åka. Hon skulle inte besegras. Hennes blick sa allt. Den

beslutsamheten var mäktig att se.

En heroisk kämpe!

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Lycka!

2016-05-30

Mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg denna hälsning på Facebook.

Den kom från min underbara dotter på morsdag.

 

 

För bara två år sedan var det helt otänkbart att få denna hälsning på

morsdag. Sandra var då i ett vegetativt tillstånd och det såg inte så ljust ut.

Nu är hon tillbaka hos oss igen och så fantastiskt gullig och omtänksam.

Min dotter!

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Frihet att kunna gå

2016-05-26

Jag hade förmånen att få följa med min underbara dotter

till hennes rehabiliteringsträning. Jag är så stolt över hennes

beslutsamhet, hennes kämpande och alla hennes framsteg.

 

Numera tränar hon bara två gånger i veckan på lasarettet och

får istället hitta på egna aktiviteter de andra dagarna. Varje torsdag

åker hon därför till medley i Oxelösund. De har renoverat och byggt

om och har verkligen anpassat badningen efter någon som sitter i rullstol.

 

Hon fick ett eget låsbart omklädningsbås och kunde låna en speciell rullande

stol för att ta sig till duschrummet (där hon fick egen dusch bakom ett

draperi) och sedan fram till poolkanten.

 

Hon kunde ställa sig upp vid toppen av en smal trappa för att sedan själv

gå nedför denna i vattnet. Traditionellt finns det stegar vid poler, där

nedgången sker baklänges. Så hade hon aldrig kunnat ta sig ner i vattnet.

Här hade de gjort en smal trappa, precis lagom bred för en person att gå i

och samtidigt hålla sig i ett räcke på var sin sida om sig. Suveränt

bra och genomtänkt. Jag gick baklänges före henne, hon gick försiktigt

– steg för steg – framlänges ned i poolen och en av hennes tjejer

gick bakom henne. På så sätt kände hon sig säker och hade full kontroll

över sin kropp. Trappstegen fortsatte ända ner till botten av bassängen!

 

En ur personalen på badet kom genast fram med vikter som hon fick

runt sina anklar för att förhindra att hon flöt upp. Under sina armar fick

hon ett långt smalt flythjälpmedel. Sedan gick hon! Själv! Först genom att

nudda botten och sedan genom att sparka sig fram i vattnet.

 

Hon såg så lycklig ut.

Hon sa att hon kände sig fri, frihet genom att kunna gå!

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

En varm kram och en underbar hälsning

2016-04-21

Min underbara dotter var och rehabiliteringstränade på lasarettet.

Hon ringde till mig innan hon skulle åka hem igen, överlycklig. Hon

hade precis träffat den fantastiska undersköterska som hade varit hos

henne så mycket när hon bodde så lång tid på Nyköpings lasarett.

 

Undersköterskan hade hälsat på henne med en stor kram och gett henne

en nyplockad bukett vitsippor.

 

Hon hade även bett Sandra att hälsa och jag blev så ofantligt glad

eftersom undersköterskan hade berättat att hon precis hade läst ut

min bok. Nu vet hon hur mycket hon har betytt för Sandra och hur

uppskattad hon är för det stora engagemang hon visade. Hon vet att

vi är så tacksamma och att hon är en stor del i framgången för vår

älskade dotter

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Artikel i SN, Södermanlands Nyheter

2016-04-05

Vår lokaltidning ville skriva en artikel om min bok (!) och

även ta ett foto. Det blev väldigt bra!

Texten mer lättläst (du kan även klicka på bilden för att få den större)

 

När skrivandet blir terapi

Artikel i SN, Södermanlands Nyheter 2016-03-19

 

Under bilden står det: Idag släpps Louise Holms bok ”den katastrofala kraschen”

som bland annat handlar om hur man som anhörig tar sig igenom det första

året efter traumatisk händelse

 

Den 17 mars 2014 fördes en 21-årig kvinna till sjukhus efter en våldsam frontalkrock. Den unga kvinnan var Nyköpingsförfattaren Louise Holms dotter. Om olyckan och året efter traumat handlar boken ”Den katastrofala kraschen” som idag har release på bokhandlen Vattumannen i Stockholm.

 

– Det är ett mirakel att hon är på väg tillbaka, säger Louise Holm om dottern som för två år sedan frontalkrockade med en lastbil på väg 511 mellan Nävekvarn och Nyköping. ”Kvinna medvetslös till sjukhus efter krock” löd rubriken i SN dagen efter kraschen, texten var en kort nyhetstext som beskrev olyckan kortfattat. Sen inget mer. För Louise Holm och hennes närmaste blev kraschen inledningen på ett år laddat med hopplöshet, förtröstan, sjukhusvistelser och en smått unik vändpunkt.

– Generellt är det kört när hjärnan blir så allvarligt skadad som den blev i min dotters fall. Hon var i princip utdömd men genom rätt vård räddades hon från ett liv som ”grönsak”, berättar Louise Holm.

Boken handlar om året efter olyckan och till en början tjänade skrivander som terapi för Louise Holm. Men ju mer insatt hon blev i hur avgörande det är att personer med trauman mot huvudet får rätt vård, desto mer angelägen blev hon om att berätta erfarenheterna från vårdkarusellen. Och hon är kritisk till att sjukhusen inte ger alla lika vård, trots att de borde ha samma förutsättningar att göra det.

– Det är som ett lotteri. Min dotter hade turen att bi behandlad på Universitetssjukhuset i Linköping, utan den expertisen hade hon inte varit där hon är idag, säger Louise Holm och fortsätter.

– Om jag med den här boken kan inspirera en enda person med inställningen ”att ingenting är omöjligt” och att bra vård faktiskt gör skillnad, så var boken värd att skrivas.

Varför har du valt att bara skriva om ett år?

– Jag fick ut det jag ville genom att beskriva det här året. Resten av resan är min dotters.

Jenny Palmqvist

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Annons i Svensk Bokhandel

2016-03-31

Yvonne på Siljans Måsar har ordnat en toppenfin annons i den

tjocka bokkatalogen Svensk Bokhandel som precis kommit

ut nu.

Den når ut till hela bokbranschen i Sverige.

Vi fick en högersida och det ser jättebra ut.

 

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Bokrelease

2016-03-28

Vilken fantastisk dag det blev, förra lördagen!

Det var centralt i Stockholm och lätt att hitta dit. Vi startade

hemifrån tidigt så vi hann med en fika tillsammans, jag, min man,

min dotter och en av hennes assistenter.

 

Det var så mysigt att få träffa Yvonne från mitt bokförlag,

Ann-Sofie som hjälpte till med sättningen och bokomslaget samt

de övriga författarna. Vilken varm författarfamilj det är, och en förmån

att få delta i den.

 

 

Min presentation (ja den är lite suddig)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

samt boksignering och champagnedrickande.

 

Vi avslutade dagen med en gemensam middag och mycket prat

innan vi skiljdes åt för denna gång. En underbar och

händelserik dag, tack alla som deltog!

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Årsdagen

2016-03-18

Igår var det både en väldigt tung dag – och en ljus.

Både olycksdagen och överlevnadsdagen.

Alla känslor och tankar som kom tillbaka och återupplevdes,

samtidigt som jag är så oändligt tacksam för att vi har fått behålla

henne hos oss. Vår underbara älskade dotter …

 

 

Jag pratade med henne på förmiddagen. Hon var ledsen då.

Jag skulle ha velat kasta mig in i bilen, köra till henne och bara

få krama om henne. Länge …

 

Jag fick vänta tills kvällen. Hon bjöd på rawfoodchokladbollar.

En dag fylld av både sorg och glädje …

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Vilka magiska dagar!

2016-03-11

Ljuset är helt fantastiskt och det känns verkligen hur hela naturen

laddar upp inför våren. Bilden är tagen några hundra meter

ifrån vårt hus, som nästan försvunnit i den skira dimman.

Underbart!

 

 

Veckan har också varit underbar och händelserik. I tisdags kom två trevliga

tjejer till min älskade dotter. En var journalist och en fotograf. Det blev tre

trevliga timmar tillsammans. I slutet av april eller i början av maj kommer

reportaget … i Hemmets Veckotidning.

 

Igår skickade fotogografen många bilder till mig och jag måste säga att hon

var otroligt duktig. Sandra är så fantastiskt vacker och hennes personlighet

strömmar ut genom fotografens bilder. Det ska bli väldigt kul att få se hur allt

blir när det kommer in i tidningen.

 

I onsdags hade jag kontakt med en annan tidning. Jag varken vill eller kan

skriva så mycket om det, men kommer (självklart) lägga upp både bilder

och länkar.

Om en vecka är det dags för bokreleasen … Nej, än är vi inte nervösa

men vi kommer att bli, i varje fall spända!

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Tro på dig själv

2016-03-07

 

Jag tror inte att vi kan göra allt som vi vill göra, som att flyga

som fåglar eller kunna bli osynliga.

Det finns begränsningar och vi måste använda oss av vårt sunda förnuft.

 

Däremot är jag övertygad om att om vi inte tror att det går så

är det lätt att ge upp, att se sig själv som oduglig och tycka synd

om sig själv. Genom vårt eget agerande får vi rätt.

Genom vårt eget agerande visar vi att det inte går att

göra det vi vill, eftersom vi inte tror på att det går.

 

Om vi däremot är säkra på att det kommer att gå,

så agerar vi därefter. Tron på den egna förmågan

att kunna klara av svårigheterna skapar en oerhörd kraft

och genom vårt eget agerande visar vi att det går att

göra allt som vi vill. Vi får rätt även då!

 

tro på dig själv - då kan du!

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Vill du provläsa min bok?

2016-02-29

Klicka på bilden för att provläsa de första 21 sidorna

 

 

Jag har även lagt in videoinformationen om min bok lite längre ner på denna sida.

Jag hoppas att ni tycker om boken och blir berörda.

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Vilket underbart gensvar

2016-02-27

Vilket underbart gensvar jag har fått för min bok.

 

Jag fick ett sms:

"Vilken fantastisk bok du har skrivit ..."

Jag svarade;

"Så du har börjat läsa den? STORT tack för kommentaren. Det värmer verkligen.”

”Börjat… jag har läst den från pärm till pärm. Kunde inte lägga den ifrån mig.”

 

Jag blev alldeles värm i hjärtat när jag läste detta.

Att någon tar sig tid att läsa mina ord och även tycker om det jag har skrivit.

Jag blir så otroligt glad för att den berör.

 

Lite smått lyrisk lade jag ut ovanstående på Face Book

och fick genast fler positiva kommentarer:

”Kan bara hålla med den som skrev sitt sms till dig! Fantastisk bok!”

”Jag måste hålla med. Sträckläst boken. Helt fantastiskt bra. Tänk om all sjukvårdspersonal hade samma utbildning.”

 

Redan innan mitt sms hade jag kunnat läsa följande:

”Jag läser boken just nu o kan knappt släppa den, otroligt bra. Mycket känslor i den.”

 

”Hostig snorig och allmänt hängig och jättetrött och frusen. Legat på soffan och sovit det mesta av dagen. När jag varit vaken läser jag en bok som heter Den katastrofala kraschen. Skriven av Louise Holm. Det är en bok som jag varmt kan rekommendera. Den handlar om Sandra som krockar och får svåra hjärnskador. Det handlar om Sandras långa väg tillbaka.”

 

”Det är verkligen en helt magisk bok du har skrivit; den är läsarvänlig, fängslande, gripande, intressant och lärorik – och det arbete som du har genomfört är helt enastående och egentligen helt otroligt. För att inte tala om Sandra och de andra i din familj. ”

 

För att verkligen kunna må bra av alla magiska kommentarer

har jag nu lagt upp en sida med bokrecensioner.

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Inbjudan till boklansering

2016-02-25

Den officiella boklanseringen närmar sig och du är så varmt välkommen om du har vägarna förbi Drottninggatan 83 i Stockholm den 19 mars.

Mitt förlag har tagit fram en väldigt fin inbjudan:

 

 

 

”Louise Holm, aktuell med boken ”Den katastrofala kraschen”; Louise dotter lyckades återvända till livet efter en svår bilolycka. Om uthållighet, tillit och den tuffa men mirakulösa vägen tillbaka, berättar hon om i sin bok, för att ge oss hopp, styrka och kraft, vad vi än möter.”

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

En film på Youtube

2016-02-23

Mitt underbara förlag har nu spelat in en film om deras två nya böcker

En av dem är min!

Du kan se den här:

 

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Vilken fantastisk dag

2016-02-18

Idag har den kommit!

Jag var och hämtade ett helt gäng kartonger, innehållandes min nya bok. Oj, vilken häftig känsla.

I helgen ska jag göra iordning och signera de förhandsbokade böckerna

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Det närmar sig med stormsteg

2016-02-13

Om bara någon vecka är det äntligen dags att få hålla boken i min hand.

Det är både spännande och nervöst.

 

Innan dess jobbar förlaget på för fullt och jag har fått en egen

banner (som ligger på min Facebook-sida), en pressreleas samt

ett dokumnet för provläsning. Jag lägger upp på det på denna sida vartefter.

Jag börjar med pressreleasen. (Klicka för att öppna)

 

Förlaget har även lagt upp min egen sida på sin hemsida.

 

Kram

Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Underbara vänner

2016-02-06

Så fantastiskt det är med underbara vänner.

Jag blev så otroligt glad och rörd för denna present;

ett grattis och lycka till inför boklanseringen

 

 

 

/Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Nu går det att förhandsbeställa ett signerat

exemplar av min andra bok

2016-02-02

Om du klickar på sidan "Beställning" så kan du förhandsbeställa min nya bok redan idag.

 

Sköt om dig!

Vi hörs snart igen

/Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Snart är min andra bok klar!

2016-02-01

Jag fick ett väldigt roligt besked idag från mitt förlag. Om bara några veckor - den 22 februari - kommer jag att kunna hålla min nya bok i min hand. Det ska bli så otroligt spännande att verkligen få se hur den blev i verkligheten.

En månad senare är fest, då är det bokrelease i Stockholm!

 

Sköt om dig!

Vi hörs snart igen

/Louise

 

 

 

*******

 

 

 

Äntligen!

2016-01-28

Äntligen är hemsidan klar!

Jag hoppas att vi kommer att bli kompisar med varandra och att jag ska vårda den ömt med en mängd spännande innehåll. Just nu är det fullt fokus på att få min senaste bok klar och lanseringsbar. Texten är fixad och omslaget klart - nu ska allt bara ihop till en helhet. Det känns då tryggt att ha ett bra förlag att arbeta tillsammans med;

Siljans Måsar

 

Sköt om dig!

Vi hörs snart igen

/Louise

 

Jag är författare och egenföretagare med en inställning att allt är möjligt. Det finns inga problem - bara nya lösningar.

#Den katastrofala kraschen

#Krasch

"krasch

#Författare

#författare

#Bok

"bok

#Böcker

#böcker

#Siljans Måsar

 

#katastrofala kraschen

#Katasrofal

#katastrofal

#krasch

#Louise Holm

#Louise

#Holm